Livet lunkar på....
Nu känns det som att det var väldigt längesen jag skrev här..... Livet bara rullar på och jag mår riktigt bra. Har mina dagar då ångesten knackar på men den har inte släppts in.
Det är enormt mycket att hantera på jobbet varje dag. Jag älskar att ha mycket att göra men just nu gör jag inte det jag egentligen vill lägga fokus på, skolutveckling. Utan jag är tillbaka där jag var för ett par år sen. Gör andras jobb och hanterar människor med svårigheter att förstå vad ett arbete innebär.....
Igår beslutade jag mig för att bara hantera här och nu. Ta en dag i taget och få skolan att bara fungera.
Igår kväll hade vi Öppet Hus. Vi liksom många andra behöver få in nya elever, det är de som "genererar" pengar och gör så skolan kan hållas igång.
Det var en välbesökt kväll! Jättekul! Vi bjöd på soppa och smörgås i matsalen och en lång stund var det så fullt så inte en endaste sittplats gick att uppbringa!
Men som vanligt händer det nåt trubbel med personal..... Jag blir så less.... Möte kl 14.00 idag med frågan "Vad tror du är ditt uppdrag på arbetet?"
Funderar ännu en gång på om det är dags att gå vidare. Kan jag verkligen tillföra nåt mer på den här skolan? Vad är det för fel på mig som inte lyckas nå fram med mina budskap till delar av personalgruppen?
Oavsett jobbet så har jag det jättebra! Lugnt och skönt! Inte lyckats röra på mig så mycket som jag önskar efter min "vad det nu var för sjukdom." Men det får komma när det kommer!
Funderar på om jag ska ta en utekväll med en man.... Finns en som gärna vill gå ut med mig... Har alltid tänkt att han absolut inte är min typ av man men vem är det egentligen?? Har ju inte lyckats så bra hittills......
Dags att byta "modell"!
Jag fortsätter min lunk framåt i livet och vilar i att jag mår bra och kan se det goda i det lilla! ❤️
