Rektorns blogg om livet

En blogg som handlar om mig C. Rektor till yrket men det är bara en liten del av mig. Jag är också mamma, mormor och fd fru. Medberoende till en alkoholist, min fd man. Livsnjutare, tänkare och ytlig, och en massa andra saker som kommer att visa sig i de olika inläggen. Detta är helt enkelt ännu en vardagsblogg 😊

Många tankar som snurrar, men i grunden mår jag bra.....!

Publicerad 2017-11-30 19:55:32 i Allmänt,

Har haft en bra dag! Hunnit många saker på jobbet och känner att arbetsglädjen sakta men säkert infinner sig igen.... Fast det går sakta.....

Försöker styra upp vårt fritidshem men inser att det kommer att ta tid. Vi måste rekrytera mer kompetent personal.

Har en liten undervisningsgrupp som också behöver tydligare styrning. Skolledningen kliver nu in och mer eller mindre tar över planeringen. Imorgon ska jag vara med dem när skoldagen börjar för att se hur de planerat och tänker kring tydlighet och struktur.

På kvällen idag har jag varit med min närmsta vän på hennes barns skola på pepparkakshusbygge. 😊
Kul att se andra verksamheter än min egen. Tror inte jag skulle kunna få igång en föräldraförening som planerar och genomför aktiviteter för elever och föräldrar på kvällstid. Men kanske ska försöka, vore kul!

Igår kväll var jag i kyrkan där jag bor, på Sinnesromässa. Den utgick från tolvstegsrörelsens sätt att hålla möten. Så jag kände igen mig, har ju deltagit i sådana för oss medberoende! 👍🏻

Var en nykter alkoholist som delade under mässan. Funderade på T och tror att han aldrig skulle klara det.... Tänk om han ändå börjat hos AA när jag deltog i sådana sammanhang. Kanske hade vi haft en chans/möjlighet. Men det får vi aldrig veta.....

Funderar mycket på vilken frihet jag har nu. En frihet man självklart borde ha i en relation också. Att få umgås med sina vänner, gå på evenemang, träffa vänners barn. Allt utan svartsjuka och kontroll. En person som är sån har nog svårast att kontrollera sig själv och måste därför kontrollera någon annan..... Friskt är det i alla fall inte....

Jag saknar inte T på samma sätt längre. Jag sörjer fortfarande det som inte blev och kommer nog att göra det länge än....
Jag saknar inte att vara kontrollerad, svartsjuka, att bli kallad för fula saker, att ständigt bli ifrågasatt, att få nedlåtande kommentarer om min person, mitt jobb, mitt sätt att vara, mitt sätt att inte vara....

Men jag saknar att vara en del av två. Jag saknar att ha de fina ringarna på mitt finger, de som visade att jag var någons fru. Jag kan sakna att vara nära i soffan på kvällen. Jag saknar T:s varma händer som masserade mina fötter, jag saknar att massera hans fötter. Jag kan sakna hans sätt att titta på mig, hans sätt att säga till mig att jag är vacker. Jag kan sakna att sova nära, ligga sked, att få nosa honom i nacken.....

Men jag saknar INTE den påverkade T! Honom vill jag aldrig mer se igen! 
Mest troligt kommer jag aldrig att göra det heller....!

Det går sakta, men jag är på väg åt rätt håll! ❤️



Så sant som det är sagt!! Min kropp talar om för mig att gå, bara gå framåt. Där framme finns nåt mycket bättre och när du nått målet är hjärtat helt igen! ❤️

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela