Rektorns blogg om livet

Vi drack bubbel på kvällen och uppklädda till tänderna gick vi till stadens enda uteställe, den lokala puben. Det var minst 4 år sen jag var där sist. Ångesten smög så sakta  på bara vi kom dit... Det var flera personer som tittade i ögonvrån på oss. Idag tänker jag att det var med förakt, "där kommer hon och tror att hon är nåt"....

Ja, jag är nåt! Jag är jag och jag har tagit mig bort och framåt i livet! Men jag är inte förmer än någon annan!

De allra flesta var klädda i "vardagsklädsel" så vi stack verkligen ut! Ångesten pulserade under skinnet och jag drack alldeles för mycket alkohol.... Tycker inte om att göra det och även det skapar ångest.... 😩 Det känns som en del av livet med T, den del jag absolut inte vill ha....!!

Flera personer kom fram och ville prata, också såna som aldrig pratat med mig tidigare.... Allt var bara märkligt. Jag mår inte bra när jag är i den lilla staden

Mailade med P och han kom dit.... Han var sig lik, gapig och härjig. Vi borde ha setts när vi båda var nyktra! 

Vi följde med hem till honom men insåg ganska snabbt att vi borde gå därifrån! Då började han skicka mindre vänliga mail.... 

Det har hela våren varit han som dragit sig ur när vi bestämt att ses. Nu var det jag och det fick jag veta. Det störde och gjorde ont i min själ att läsa det han skrev.... Ångesten ökade...

Till slut skrev jag ett långt mail till honom där jag förklarade allt om vad jag känt och tänkt under alla tidigare år då vi haft kontakt. Sa också att det var det sista han skulle höra från mig och sen har det varit tyst. Vet, efter fredagskvällen, att jag inte vill ha honom men det har ändå lämnat ett litet hål i själ och hjärta..... ❤️

Min vän åkte hem i söndags. Jag är kvar hos barn och barnbarn. Rör mig inte ute bland folk då jag känner mig påpassad och granskad. Myser hemma med mina små hjärtan. Ville helst bara åka härifrån men hörde igår ett telefonsamtal som min dotter hade där hon sa att det var skönt och bra att ha sin mamma hemma hos sig❤️

Min längtan att åka hem gick över!

Träffade T förra veckan och det var en jättebra kväll! Han kom uppklädd och fin! Han uppförde sig bra och kvällen slutade, som vanligt när vi ses, i säng... Det var underbart! Han vet vad jag vill ha och han ger mig det! 

Vi har hörts på sms och ett par gånger på telefon efter det. Vi ska ses igen. Vill jag det? Vill jag inte?

Jag vill! Jag vill ha honom.... Hur ska det gå till? Kan man prova bara lite? Kan man hålla sig distanserad? 

Han "äger" fortfarande en stor del av mitt hjärta.... Jag har sakta men säkert börjat ta tillbaka det, men får inte alla bitar på plats...

Kan man börja om med någon som gjort en så illa? Kan jag stå upp för mig själv och gå om det inte tas emot väl?

Jag har skapat mig ett liv som jag stortrivs med. Gör roliga saker med vänner flera gånger i veckan. Reser, påbörjat en bok, planerar för vidare utveckling av mig själv både privat och på jobbet.

Det här med T skapar också ångest i själen....

Men jag väljer att ta en dag i taget nu! Tar hand om mig själv, inte lätt men jag gör det!

Är min egen värsta domare och bödel.....