Bloggtorka, istället ett underbart liv! <3
Hej alla mina läsare!
Återigen längesen jag skrev här.... Som ni då förstår så mår jag bra!
Har hänt mängder med saker sen den där söndagen då jag träffade T. Det tog på mina krfter och själen fick sig ännu en törn.... Inget jag skyller på T, för det var jag som valde, bestämde, att vi kunde ses. Så här i efterhand funderar jag på varför.... Vad var det för mening med det...? Återkommer till det!
Jag sitter nyduschad i sängen, i varm morgonrock och lyssnar på Håkan Hellströms nya album. Vilket album!! Varenda låt får mig att bli varm i själ och hjärta <3
Jag blir glad och lycklig! Tänk att musik kan göra det med en!?
Dagarna efter att jag träffade T vältrade jag mig i alla mina "gamla" sorgelåtar och panikångesten kom och gick.... Jag var oerhört sorgsen och ledsen över ödet, över det som inte blev och ännu mer ledsen över att tiden inte går att vrida tillbaka....
Men det var då! Jag har sen dess återupptagit att gå på möten i min familjegrupp och jag skriver tacksamhetslistor till min sponsor varje kväll. <3
Jag lyssnar på poddar som handlar om beroende och medberoende och är bara tacksam för att alkoholen inte är en del av mitt liv längre.
Jag vet att T är sjuk, alkoholism är en sjukdom som kidnappar människor. När den väl fått människan i sina klor så är det inte lätt att komma undan. Krävs en enorm beslutsamhet, kraft och mod för att ta tag i den striden....
T har aldrig haft den beslutsamheten, kraften eller modet.... Han vet men vill inte.... Stackars lilla man....<3
Har tänkt ganska mycket på honom sen vi sågs och blir både fundersam och förundrad över hans sätt att vara, hantera livet, tänka och minnas. När jag pratade om saker vi gjort hade han svårt att minnas dem. Kanske för att minnet är bortsupet eller för att de aldrig var viktiga för honom. Ledsamt oavsett....
Han sa att vi hade haft ett perfekt liv och jag håller med honom. Det var härligt så länge alkoholen höll sig borta och det vet ni ju alla att det var mer regel än undantag att den var en part i vårt äktenskap....
Han sa att man kan inte vrida klockan tillbaka och börja om, nej man kan inte det hur gärna man än hade velat..... Jag är för alltid ärrad och skadad av hans sätt att vara mot mig..... Hoppas han är snällare mot sin nya kvinna, om han har henne kvar! Risken är stor att han blir ensam resten av livet annars....
Den risken är stor för mig också.... Men då mer för att jag inte vill bli snärjd av en man, inte infoga mig i någon annans regler.... Nej, ska jag ha en ny relation så ska den vara på lika villkor, stöttande och kärleksfull. Jag tänker aldrig mer ha ont i magen när det är dags att åka hem!!
Jag börjar bli frisk från min utmattning! I helgen har jag varit tillfreds, glad och till med känt mig lycklig över det fina, problemfria liv jag har! Jag kan göra vad jag vill, när jag vill med vem jag vill. Älskar friheten! <3
Det finns någon som jag vill göra vad jag vill med, när jag vill och var jag vill! Just nu leker vi en liten katt- och råttalek.... ;) Bara det är spännande!
Igår beslutade vi oss för att inte ge efter för de känslor som helt uppenbart finns. Idag vill jag nåt annat.... Vet att han vill också.... Nu är frågan bara när det kommer att hända. Kanske imorgon, kanske på onsdag eller torsdag. Kanske nästa vecka eller nästa månad.... Katt- och råttalek är roligt och spännande....;)
Den här låten är till min lilla "katt" ;)
På jobbet händer hela tiden saker att hantera men kan ta dem en i taget, i alla fall de flesta dagar. Räknar ner och nu är det 10,5 arbetsdag tills jag kan stänga dörren och gå för att aldrig mer komma tillbaka!
Stockholms Stad är min nya arbetsgivare och det ser jag verkligen fram emot. Känner mig tacksam och privilegierad att de vill ha mig med i sin organistaion. Tack! <3
För två veckor sen var jag i Dalarna och hälsade på barn och barnbarn. Alltid så härligt att få vara nära de små, fina människorna <3
Jag, dottern och barnbarnen var till Leos lekland och träffade där T:s äldsta dotter och henns barn. Ett härligt möte och en mysig dag! Jag har inte riktigt klarat av att möta henne förrän nu.... Hon och allt med och kring henne har varit alltför förknippat med T. Men den här gången kändes det helt annorlunda. Kanske för att jag haft ett sista samtal med den trötta, alkoholslitna mannen och känt att jag nu släppt taget helt.... Sorgligt, gör ont i hjärtat när jag tänker på det....
Jag ser fram emot att träffa T:s dotter och barnen snart igen!
Till helgen är det dags att åka till Dalarna igen. På fredag ska jag titta på ett hus. Känner att jag skulle vilja ha ett eget ställe där....
T och jag hade ett stort hus där vi brukade samla familj, släkt och vänner. Jag har sörjt den delen av vårt gemensamma liv men nu kommit till tanken att jag får väl ordna det själv då :)
Så vad är problemet?? Kanske att hitta det rätta stället.... Men det kommer!!
