Livet går vidare och framtiden ter sig ljus.....
Det blev inget fika med T häromdagen.
I tisdags em kom ett sms från Honom. Ångestpåslag som hette duga bara jag såg vem det var från... Han påverkar mig negativt varje gång vi hörs/ses...
Han undrade om vi skulle ses över en fika eller om det bara var dumt?
Svarade direkt att det bara var dumt. Hade funderat på det till och från hela dagen, jag ville inte ses men vågade inte säga det... Bara det visar ju på vilken knasig relation vi haft!
Fick svar tillbaka att det var nog rätt beslut. Men jag skulle veta att han alltid finns för mig om det är något.... Jag svarade inte på det. Raderade hela konversationen.
Varför skulle jag höra av mig till honom om jag har nåt som besvärar mig?? Det har jag andra, positiva vänner till!!
Mannen som jag var på date med i måndags hör av sig varje dag 😊. Mysig, varm, härlig känsla i kroppen varje gång det kommer ett sms!
Han säger att han vill ses igen, men det kan bli tidigast på söndag em. Jag vågar inte lita på det. Han känns lite distanserad. Men det är ju alldeles nytt. Alla är kanske inte som jag som hänger mig åt saker direkt, om de intresserar mig.... Har inte lätt för att bli kär, men vill ju prova mig fram och det på en gång...
Vem vet, vi har ju träffats via en datingsida, så han kanske är ute och "provar" fler kvinnor....
Den som lever får se vart det bär hän!
Om jag får önska vill jag i alla fall träffa honom fler gånger! Jag tänker ta det lugnt, i den takt han önskar, för det här kan verkligen ha potential om han är på!
Jag låter "bulldozern stå i garaget!" 😉
