Att helt ha dränerats på energi....
Sitter i soffan med en kopp kaffe. Har varit hos min kurator på ett samtal, ett samtal om ork, energi, arbetsbelastning, relationer, T och många andra saker. Men främst pratade vi om mig. Hur mår jag, varför, vad kan jag göra nu?
Fick diagnosen utmattningsdepression och det är verkligen svårt att ta in trots att jag mycket väl förstår att det kan vara så.... Jag blir för personligt engagerad i saker som sker på jobbet. Vill att alla ska må och ha det bra. Inte enkelt på min arbetsplats....
Är det möjligt att jag faktiskt kan delegera mer? Är det så att jag/vi kan kräva att lärarna tar fler samtal med vh? Med elever? Med varandra?
Vilket är mitt ansvar? Jag måste bli tydlig mot mig själv, sätta vissa gränser. Allt det måste göras om jag ska ha en möjlighet att få tillbaka ork, energi, lust och motivation för mitt arbete. Som jag egentligen älskar.
Att hålla på och tramsa fram och tillbaka med T gör inte heller min själ lättare. Lätt att tänka att vi borde ha gjort si eller så, men nu har vi inte gjort det. Hur kan jag tro att "vi" och vår relation ska förändras för att vi börjar ses igen? Varför kan vi inte släppa helt? Inte nån av oss kan det.... Men kanske den här gången....
Nu ska jag bara ta hand om mig själv några dagar. Kanske orkar jag åka till Dalarna och mina små tidigare än på fredag. Borde göra det men.... Är trött.....
Men nu är jag nere på botten så nu kan det bara vända och gå uppåt . Om ett par veckor är det dags för semester igen! En vecka på Cypern med det bästa sällskapet! Ser verkligen fram emot det! ☀️🌴👙
