När livet levs i full fart.....
Några veckor sen jag skrev det senaste inlägget här.... Händer saker precis hela tiden så har verkligen inte hunnit med att uppdatera....
Mitt sorgeår är slut!! Sorgeåret efter skilsmässa och sista mötet med T.... 17 september 2017 var dagen han vandrade ut ur mitt liv. 17 september 2018 avslutade jag mitt sorgeår med att bränna dagbok och kopian av det långa brev jag skrev till honom förra hösten. Nu är sorgeåret officiellt avslutat!! Härligt med ritualer som avslutar och tar en vidare. Tacksam för att en bästa vän ville delta! <3
Några gånger sen den dagen har jag känt ett litet sting av, ja vad, jag vet inte riktigt. Ibland tror jag det är sorg över det som inte blev, ibland blir jag förbannad på T som inte tog tag i sitt missbruk och vårt liv och ibland bara ett uns uppgivenhet över allt det ledsamma med en skilsmässa. En skilsmässa jag in i det längsta hoppades slippa. Men nu är det som det är och livet är gott! <3
På jobbet är det som vanligt galet och i längden ohållbart. Söker nya arbeten, tar kontakt med olika rekryterare och väntar på rätt tillfälle att gå vidare. Hela skolledningen jobbar på samma sak..... Kommunen vi verkar i behöver ta ett nytag, ett omtag, och fundera på hur "vår" skola ska hämtas upp igen.... Just nu känns det som ett omöjligt uppdrag att få den att blomstra och växa, börja fungera med höjda elevresultat.... Jag ger i alla fall upp nu. Min ork och mitt engagemang räcker inte längre....
Privat så träffar jag fortfarande den "nya" T! Det är som jag skrev tidigare ingen förälskelse som får mig att tappa andan, utan mer något intressant som gör mig nyfiken.... Inte en dans på rosor alla gånger när två "vuxna/klara" personer ska försöka skapa en relation....
Ja har upplevt att han sagt saker till mig som jag inte riktigt kan ta, som jag inte tycker är ok... Vi har inte direkt pratat om dem men om mycket annat, att vi både är lite rädda för att våga känna, att våga tillåta sig att prova släppa sina barriärer, att kanske bli ledsen och sårad. Men att ge sig själv möjligheten att bli kär igen..... Men man måste våga för att vinna!
Under veckorna som gått har vi setts relativt ofta. Jag har mer eller mindre bott hemma hos honom :) Vi äter goda middagar, dricker fina viner, myser i soffan, tagit långa promenader, fikat vid vattnet, sovit nära och älskat hur mycket som helst... Han kan det ingen annan man jag mött kunnat.... Blir nästan lite generad när jag tänker på det.... ;)
Jag önskar att ni alla skulle få uppleva det jag upplever! ;)
Som ni kanske redan vet gör jag ibland saker utan att tänka efter innan..... Imorgon flyger nya T och jag till Kroatien för en weekend tillsammans utan att vara på någons hemmaplan. Bokade redan vår andra helg tillsammans....
Jag ser fram emot helgen! Få komma till värmen och Medelhavet igen! Få leva romantiskt med en vacker man på en underbar plats! Vara långt ifrån kyla och arbete! Imorgon när planet lyfter loggar jag ut "från verkligheten" under några dygn! Ska bli helt underbart! <3
Får väl se om känslan är densamma när vi kommer hem.....
Om en stund kommer mannen hem till mig. Har lagat en god middag till oss. Blir lite mys och sova nära och länge innan det är dags att dra till flygplatsen :)
Förra helgen var jag hos en bästa vän i Katrineholm. Ett oerhört skönt avbrott i livet, eller kanske ett skönt tillägg :)
Vi drack kopiösa mängder med vin på fredagkvällen tillsammans med hennes granne. Pratade, skrattade, spelade hög musik och dansade. Inte lika pigga och alerta i lördags men det var det värt!! Det var en superkul kväll! Tankade energi <3
Känner en enorm tacksamhet för alla vänner jag har, den nya T och livet i stort! Ser fram emot det nya arbete jag kommer att få!
Tacksam! <3
