Rektorns blogg om livet

Jag har semester den här veckan. Gör inte mycket än så länge och det är skönt. Ska snart ge mig ut på ännu en lång promenad. Kanske till Hornstull, eller Gamla Stan eller nån annanstans..... Vi får se vart benen går.....

 

 

Känner mig fortfarande schizofren och vet inte hur jag ska hantera det riktigt.... Fortsätter att stänga in mig i min bubbla och inte prata med någon, bara med min kurator som jag träffade i torsdags. Som jag redan vet så bekräftade kuratorn att mina reaktioner de senaste veckorna bara är tydliga tecken på för mycket stress och press.....

Vi har gjort upp en plan för livet och jag tänker att jag håller mig till den.

 

 

 

När jag träffar människor är jag tyst och ler. Det känns bra för jag har ändå inget att säga....

 

Samtidigt händer det intressanta saker i livet! När man släpper taget och kontrollen öppnar man också upp för nya möten och jag har varit med om/är med om två sådana. Människor som funnits i mitt liv, i bakgrunden, har nu klivit fram och tagit plats. Det känns bra!

 

Mitt i allt tokigt mår jag nog ändå ganska bra. När jag tagit ett steg tillbaka, andas och låter tankarna flöda fritt utan krav på prestation. De kan till och med tänka i trådar nu och inte bara i olika fragment.....

 

Jag är skapligt avslappnad och har ingen stress över en framtid som jag inte vet något om. Det löser sig alltid.

 

 

I helgen har jag varit i Dalarna hos barn och barnbarn. När man umgås med de små är man tvungen att släppa sitt eget och fokusera på dem.....

Att bli väckt en lördagsmorgon av att en treåring kommer och kryper upp i sängen är ljuvlig! Underbara små samtal med en liten kille med stora funderingar på livet <3

 

 

Åkte hem igår kväll. Tycker om att köra bil långt och länge. I mörkret med hög musik. Kändes som att jag var helt och hållet i min bubbla och det fanns inget annat..... Också det en märklig känsla..... När man stannar upp och plötsligt inser hur långt man kommit utan att ha en aning om hur det gick till.... Kanske var jag en trafikfara.... inte vet jag.....

 

I fredags fick vi besök av släktingar på em. Vi tände ljus, drack glögg, åt saffransbullar och pepparkakor. Mysigt <3

 

 

De frågade hur jag mår. De vet att jag sagt upp mig. Svarade bara att jag blivit så less och fått nog men att hela jag vet att det är rätt beslut så jag mår bra. Säger inget annat till nån!

 

Träffade lite andra bekanta under helgen som frågar om jag mår bra och trivs med jobbet och jag svarar ja på allt..... Varför ska folk veta?? Finns ju absolut ingenting att prata om....

 

Jag fortsätter att ha semester och vara tyst.....