Rektorns blogg om livet

Vet inte riktgt hur jag ska kunna backa från det här tillståndet nu.....

Dagligen och ofta flera gånger per dag hanterar jag/vi personal som har svårigheter på olika sätt. Många av de som jag har som medarbetare saknar utbildning och kompetens. Många har svårt att ta styrning åt det håll skolledningen önskar och ofta får vi "städa upp" efter personal som gjort eller betett sig illa.

Saknas också stöd uppifrån för att kunna hantera det professionellt och bra...

Igår stod plötsligt en person i vårt konferensrum, där jag satt och arbetade, med ett kuvert som hen lämnade till mig. Tog emot och personen gick. Jag anade starkt vad som fanns däri och jag hade rätt!

Facket vill ha en överläggning om varför jag skickat hem/avslutat en anställning för en medarbetare! Det brann i huvudet! Jag blev sååååå galet arg att jag sa till min administratör att jag måste åka hem! 

Mötte en medarbetare i personalrummet. Hejade och sa att det är bäst för dig om du inte pratar med mig för jag är så skitförbannad! Sa också att det inte alls hade med personen att göra! 

Kom ner till mitt kontor, gick in och smällde igen dörren så det skallrade i väggarna ch sen kom det..... Ronjaskriket.....😳

Jag bara skrek rakt ut tills halsen värkte.....

Packade ihop och åkte hem!

Tårarna bara sprutade och hjärnan var som ett enda stort garnnystan. Ingen ordning på en enda tanke. Satt i bilkö och under tiden lyckades jag få ihop ett sms och avboka mitt deltagande i en kvällsaktivitet. Jag ville göra illa någon, jag ville ha sönder ha något....

Så här arg och/eller galen har jag aldrig varit i hela mitt liv.....😳

Personen facket vill ha överläggning kring har sagt högst olämpliga, sexuella saker till en kollega.... Metoo, vad hände med det?? Har facket inte tagit reda på bakgrunden?? Den här händelsen var den tredje olämpliga som skolledningen tog tag i och hade allvarssamtal kring....

Personen hade en timanställning så hen är inte avskild från anställningen!

Jag blev/är galen!! 

Funderar på hur jag ska få ihop hjärnan igen.... Hur ska jag få den att fungera på normalt vis igen??

Och detta var "bara" en av flera händelser igår......

Jag kom hem, hade svårt att andas. Var tvungen att andas med öppen mun och det bara frustade och lät. Bytte om och gick ut. Var tvungen att gå, få frisk luft. Tårarna bara rann....

Gick och gick och blev plötsligt rädd. Hade inte en aning om var jag var..... Hade aldrig sett det stället jag var på.... Hade en plan för promenaden när jag gick men tappade helt orienteringen... Det bara snurrade....

Gick vidare.... Efter en stund insåg jag att jag visst visste var jag var, följde planen, och hade visst sett alla de här husen förut.....

Kom hem och satt upp i soffan hela kvällen med blicken på tv:n......

Jag är rädd för mig själv just nu.....😳👿

Hjärnan måste få vila! Jag måste tillbaka in i tolvstegsprogrammet för att få fler redskap att hantera livet med..... ❤️