Rektorns blogg om livet

Jag börjar få ett grepp om mig själv igen och känner att jag nog, under all den galenskap som bröt ut förra veckan, finns kvar ändå.... Jag vet vem jag är och vad jag står för. Jag vet, mer eller mindre, vad jag vill och jag börjar bli mig själv igen. Om än väldigt sakta och i små steg.....

Känner av stressyrsel ibland men ynka lite. Läser jobbmailen en gång om dagen och det känns bra. Mer stressande att inte veta vad som händer och sker.

Ledningsgruppen på skolan ska träffa min chef idag. Vi ska samtala om den ohållbara situation man som skolledare har på vår skola. Det är orimligt att man hela tiden ska vänta sig någon sorts attack.

Jag håller tummar och tår för att jag ska få komma på någon intervju för ev nytt arbete. Händer inte det har jag allvarliga funderingar på att ta mig ett halvår utan att göra annat än ta hand om mig själv. Gärna i något varmt land där jag kan leva billigt så mina besparingar räcker.....

Det är skönt att komma ner i varv och komma tillbaka till sig själv. Har fortfarande en oerhört lång väg att gå..... Men har ju fattat vissa beslut som gör att vägen ändå känns framkomlig.....

Imorgon ska jag åka till min familj i Dalarna. Ska "bara" vara mamma och mormor i några dagar ❤️

Kanske träffa några gamla vänner också. Vi får se vad som hinns med 😊

På förmiddagen idag har jag klickat hem julklapparna till barnbarnen. Så check på den. Bara några små presenter kvar till syskonbarn och dotter. Kanske ska fundera på om lilla mamma också ska få något.....

Just nu mår jag bra! 💕