Äntligen!
Idag vaknade jag helt tillfreds! Inte en tillstymmelse till ångest, panik eller skav på insidan! Min kropp talar om för mig att jag tagit helt rätt beslut!! Jag ska absolut inte träffa T!
Han är alkoholist och en alkoholist planerar bara saker i eget syfte. Han vill träffa mig enbart för att få ett kvitto på att allt det han åsamkat mig inte är så farligt.... Det var farligt och det var fruktansvärt och fasansfullt. det kan aldrig rättfärdigas!
Men det kan inte mitt beteende heller, som medberoende! Tänk om jag vetat då vad jag vet nu, att jag tagit ansvar för mig och mitt beteende och inte försökt ändra honom, alkoholisten. Man kan bara förändra sig själv. Jag gör det nu! Tar ansvar för mig, mina handlingar och mitt mående! Jag mår strålande bra! Har kapat alla band, även de känslomässiga som jag trott att jag haft....
T har tydligt klargjort för mig att han aldrig tänker sluta dricka. Det är ett tråkigt liv utan alkohol. Och som jag skrivit i ett tidigare inlägg så har han inte slutat nu heller. Men han har ändrat synen på alkoholen, det är han som bestämmer över den nu...... Fortfarande ingen insikt i sina problem, sitt missbruk, sitt sätt att se på världen....
Allt ska passa honom. Så var det i vår relation. Det fanns en massa regler för hur man skulle vara och bete sig och de gällde bara mig...
Jag har alltid varit morgonpigg och kvällstrött. Tyckte om att lägga mig tidigt för att hinna/orka läsa en bok eller tidning innan jag somnade. Mitt sätt att koppla ner och koppla av.
När jag bodde ihop med T fick man inte lägga sig innan kl. 22.00 på kvällen..... Då började natten och det var ok att lägga sig. Kvällen skulle spenderas tillsammans uppe oavsett hur trött man var.....
Om jag ville läsa på kvällen fick jag inte ha lampan tänd längre än T, då kunde han inte somna och hans sömn var oerhört viktig. Det var min också......
Blev jag "nödig" på natten, vilket jag i stort sett blir varje natt, så fick jag inte gå på toaletten. Då vaknade T och det var mitt fel om han sen inte kunde somna om. Många hårda, elaka ord har jag hört under våra nätter tillsammans...
På morgonen tycker jag om att dricka min första kopp kaffe i sängen medan jag scrollar av nyheter och några sociala medier. Det var inte bra enligt T, man skulle sitta tillsammans i köket och äta frukost. Men där stod jag på mig. Jag måste få vakna till i min egen takt!
Jag fick inte bestämma själv när jag behövde/skulle dusch. Det påmindes jag ständigt om, "Ska inte du duscha nu, ska du inte duscha idag?" Ständigt detta påpassande......
Hur ljuvligt är det inte att bestämma över sig själv! <3
Det fanns regler/önskningar om hur jag skulle klä mig också. Jeans var nr 1 på listan. Många av de kläder jag gillade tyckte han inte om och visade det.... Nu älskar jag att klä mig vackert och glammigt! :)
Nu har jag kapat alla band, även de känslomässiga! En underbar känsla i hela kroppen idag. Det kom redan under dagen igår, en frid, en ro och framförallt har jag släppt rädslan för T! Jag inser att den kickade igång när jag fick sms från honom för en vecka sen, eftersom jag inte vågade säga nej till att ses direkt.....
Jag tror jag var rädd för att säga nej, stänga dörren helt, kanske närde ett hopp om att han ändå skulle tänka om, bli nykter och komma tillbaka.... Men hela min kropp, hela min själ skriker NEJ till det!
Åh vad jag omfamnar livet idag! Ser fram emot allt det har att erbjuda!
Ska slå på lite mer kaffe nu och sen hoppa in i duschen. Om någon timme kommer mina barns pappa, J, från Dalarna till mig. Vi ska ta sällskap in till city och delta i Pride-Paraden! Vi ska gå med "Stolta föräldrar till HBTQ-barn", en viktig manifestation för allas lika värde, allas lika rätt till kärlek oavsett! <3
Ska bli härligt att få umgås med J en dag också. Vi har en god relation och kan idag prata om allt mellan himmel och jord! Vi är oerhört stolta över de fina barn vi gjort och har tillsammans!
Han vet mycket om mig om T och han stöttar mig. Bara det är jätteskönt!
Ha en fin dag alla läsare! det tänker jag ha! Fira kärleken och livet! <3
